Konsten att baka klocka...
En liten men väldigt sann julhistoria.
Det är några veckor efter jul. Självklart liggerg det ingen snö på marken, men när gör det det nu för tiden? Allt är stilla och mörkt. Klockan har knappt passerat halv 5 när plötsligt-
PEEP, PEEP, PEEP, PEEP-
M sätter sig käpprakt upp i sängen. Sömndrucket försöker hon analysera ljudet. Det kommer från någonstans vid huvudgaveln på sängen så hon vänder sig om.
Där står väckarklockan hon fick i julklapp. Den där ultramoderna klockan som lyser blåa, digitala siffror i taket så man inte ens behöver sätta sig upp när man vill veta vad klockan är. Men med ultramoderna saker kommer ultrajobbiga fel. Hon sträcker ut en tung arm och bara genom att nudda lätt vid klockan lyckas hon få stopp på oljudet. Hm... det var ju smidigt, och i det trötta stadiet M befann sig i tänkte hon inte på att det kanske var lite för smidigt.
Men drömmarnas värld väntar och det dröjer inte länge förens M sover igen. Det dröjer inte heller länge förens-
PEEP, PEEP, PEEP, PEEP-
Va fan! Upp igen och mecka med klockan men efter bara en liten stund lyckas hon på samma magiska sätt få tyst på den. Nu så, nu ska det funka. Nöjt lägger sig M och somnar igen men tror ni inte att det jävla ljudet börjar om på nytt.
PEEP, PEEP, PEEP, PEEP-
"- Vad är det som låter?!" Hör man inifrån ett annat rum. Det är T som har vaknat och han är irriterad.
"- Min väckarklocka! Jag kan inte stänga av den..." Halv-ropar M tillbaka.
"- Ta ut batterierna!" T vänder sig om i sängen och fösöker somna om. Från M kommer en lång paus där T hör hur hon fumlar med klockan och sedan ropar hon tillbaka:
"- Det finns inga batteri!"
Som ni ser är det någonstans här som den dära lite smått dumma genen börjar verka. Man kan väl också skylla på att klockan var halv fem på natten och dom ville sova men det förklarar inte helt varför nästa förslagt både på allvar föreslås och genomförs. Det är T som kommer med förslaget.
"- Lägg den i en kastrull med vatten!" Sagt och gjort. M tar med sig det tjutande lilla monstret, fyller våldsamt upp en kastrull med vatten och, "blubb, blubb, blubb", ultramodernaklockan är ljudisolerad. Bäst idén på länge.
M går tillbaka till sängen. Nu vet hon att hon inte kommer störas mer denna natten.
10 minuter senare: PEEP, PEEP, PEEP, PEEP-
T vänder på sig i sängen och vaknar av ljudet. Vad nu? klockan är ju i en kastrull med vatten, är det något annat som låter?
Efter ett par minuters letade visar det sig att det inte alls varit klockan som väckt M och T hela tiden utan Ts mobil som på något underligt sätt blivit inställt på något alarm. Med det avstängt kunde dom då äntligen få sova resten av natten i frid.
Men tror ni historien sluta här gott folk? Oh nej, min släkt har fler ess än "att stoppa väckarklockor i kastruller med vatten" upp i rockärmen. Ni förstår nästa dag kom både M och T rätt ångerfulla ut i köket och sa förlåt till klockan. Den var ju såklart inte i sitt mest ultrafungerande läge så dom tänkte att om man torkade den går det bra. T tog ut batterierna (såklart det finns batterier!) och la den ute i solen för att torka lite. Samtidigt gjorde M en smaskig kaka som den husmor hon är och när allt var klart med kakan var det hennes tur att få en idé. Eftervärmen på ugnen skulle duga fint till att torka klockan. Det var inte tillräckligt varmt för att få den att smälta men det skulle gå betydligt fortare än ute i solen. T höll med så vips in med klockan i ugnen.
Där låg den ju då. Bara gud vet när M och T glömde av den men vi vet alla när dom kom på den igen. Det var ungefär vid middagstid. M hade tänkt att baka en fin potatisgratäng så på med ett par hundragrader i ugnen. Men vad är det som luktar? Inbillning kanske.... Nej det är bestämt något som luktar... som.. bränd elektronik ungefär....
När M och T väl kom på sitt misstag var det försent. Den fina ultraklockan M fått i julklapp var bara en liten smält plasthög. Det enda identifierbara var batteriluckan, vilket i och för sig är lite komiskt.
Detta, kära vänner, är en sann historia som lär oss både det ena och det andra. För det första, lägg aldrig väkarklockor i vatten. För det andra, ifall ni ändå skulle råka så lägg dom i alla fall inte i ugnen efteråt. Och för det sista, jag kan verkligen inte hjälpa hur jag är, det ligger faktiskt i släkten.
God Jul, over and out// Jennie
Det är några veckor efter jul. Självklart liggerg det ingen snö på marken, men när gör det det nu för tiden? Allt är stilla och mörkt. Klockan har knappt passerat halv 5 när plötsligt-
PEEP, PEEP, PEEP, PEEP-
M sätter sig käpprakt upp i sängen. Sömndrucket försöker hon analysera ljudet. Det kommer från någonstans vid huvudgaveln på sängen så hon vänder sig om.
Där står väckarklockan hon fick i julklapp. Den där ultramoderna klockan som lyser blåa, digitala siffror i taket så man inte ens behöver sätta sig upp när man vill veta vad klockan är. Men med ultramoderna saker kommer ultrajobbiga fel. Hon sträcker ut en tung arm och bara genom att nudda lätt vid klockan lyckas hon få stopp på oljudet. Hm... det var ju smidigt, och i det trötta stadiet M befann sig i tänkte hon inte på att det kanske var lite för smidigt.
Men drömmarnas värld väntar och det dröjer inte länge förens M sover igen. Det dröjer inte heller länge förens-
PEEP, PEEP, PEEP, PEEP-
Va fan! Upp igen och mecka med klockan men efter bara en liten stund lyckas hon på samma magiska sätt få tyst på den. Nu så, nu ska det funka. Nöjt lägger sig M och somnar igen men tror ni inte att det jävla ljudet börjar om på nytt.
PEEP, PEEP, PEEP, PEEP-
"- Vad är det som låter?!" Hör man inifrån ett annat rum. Det är T som har vaknat och han är irriterad.
"- Min väckarklocka! Jag kan inte stänga av den..." Halv-ropar M tillbaka.
"- Ta ut batterierna!" T vänder sig om i sängen och fösöker somna om. Från M kommer en lång paus där T hör hur hon fumlar med klockan och sedan ropar hon tillbaka:
"- Det finns inga batteri!"
Som ni ser är det någonstans här som den dära lite smått dumma genen börjar verka. Man kan väl också skylla på att klockan var halv fem på natten och dom ville sova men det förklarar inte helt varför nästa förslagt både på allvar föreslås och genomförs. Det är T som kommer med förslaget.
"- Lägg den i en kastrull med vatten!" Sagt och gjort. M tar med sig det tjutande lilla monstret, fyller våldsamt upp en kastrull med vatten och, "blubb, blubb, blubb", ultramodernaklockan är ljudisolerad. Bäst idén på länge.
M går tillbaka till sängen. Nu vet hon att hon inte kommer störas mer denna natten.
10 minuter senare: PEEP, PEEP, PEEP, PEEP-
T vänder på sig i sängen och vaknar av ljudet. Vad nu? klockan är ju i en kastrull med vatten, är det något annat som låter?
Efter ett par minuters letade visar det sig att det inte alls varit klockan som väckt M och T hela tiden utan Ts mobil som på något underligt sätt blivit inställt på något alarm. Med det avstängt kunde dom då äntligen få sova resten av natten i frid.
Men tror ni historien sluta här gott folk? Oh nej, min släkt har fler ess än "att stoppa väckarklockor i kastruller med vatten" upp i rockärmen. Ni förstår nästa dag kom både M och T rätt ångerfulla ut i köket och sa förlåt till klockan. Den var ju såklart inte i sitt mest ultrafungerande läge så dom tänkte att om man torkade den går det bra. T tog ut batterierna (såklart det finns batterier!) och la den ute i solen för att torka lite. Samtidigt gjorde M en smaskig kaka som den husmor hon är och när allt var klart med kakan var det hennes tur att få en idé. Eftervärmen på ugnen skulle duga fint till att torka klockan. Det var inte tillräckligt varmt för att få den att smälta men det skulle gå betydligt fortare än ute i solen. T höll med så vips in med klockan i ugnen.
Där låg den ju då. Bara gud vet när M och T glömde av den men vi vet alla när dom kom på den igen. Det var ungefär vid middagstid. M hade tänkt att baka en fin potatisgratäng så på med ett par hundragrader i ugnen. Men vad är det som luktar? Inbillning kanske.... Nej det är bestämt något som luktar... som.. bränd elektronik ungefär....
När M och T väl kom på sitt misstag var det försent. Den fina ultraklockan M fått i julklapp var bara en liten smält plasthög. Det enda identifierbara var batteriluckan, vilket i och för sig är lite komiskt.
Detta, kära vänner, är en sann historia som lär oss både det ena och det andra. För det första, lägg aldrig väkarklockor i vatten. För det andra, ifall ni ändå skulle råka så lägg dom i alla fall inte i ugnen efteråt. Och för det sista, jag kan verkligen inte hjälpa hur jag är, det ligger faktiskt i släkten.
God Jul, over and out// Jennie
